Det är idag jag borde sitta på Fjället. På toppen. Nära Himlen. En bit ovanför ”klingerriset” som stör möjligheten att se helheten och få överblick. Jag borde sitta där i stillheten tills friden tar över och jag har styrkan att gå ner till verkligheten igen. Fast riktigt så farlig är…
Författare: Ethel Lundström
Har rotat i poesilådan. Där kan man se att livet rör sej mellan ljus och dunkel. Mellan glädje och värme och partier med ett innehåll som man inte riktigt kan förstå. Livet är nyanser på en färgskala. Toner från höga till låga. Från dur till moll. Pendlar mellan tro och…
Gud har gett mej ett ord och lovat att " Allt som är trasigt ska bli helt". Idag tar jag verkligen tag i de orden och håller fast vid dem. Gud är mäktig göra det han lovat. Jag behöver inte veta hur han tänker göra. Det räcker att jag vet…
"O Israel! Håll dej borta från avgudar! Jag lever och är stark! Jag ska se efter dig och ta hand om dig. Jag är som ett grönskande träd med frukt året om. Min nåd ska aldrig svika dig. Den som är förståndig tar vara på detta. Den som är klok…
Jeremia 32:27 " Jag är Herren, allt levandes Gud - finns det något som är omöjligt för mej"? I dag är en tyst och stilla dag. Kanske en dag att vara nära Gud. Lite extra. Kanske har jag slarvat med det ett par veckor. Bönerna har funnits där hela tiden.…
Maj har varit som en lång paus. Dagarna har gått. Men tiden har cirkulerat runt att vårda Tovan. Vår lilla gamla hund som varit sjuk och till sistorkade inte hennes kropp med längre. En pausmånad som slutade i en oväntat djupgående sorg. Sorg efter henne som vi delat vardagen tillsammans…
I dag på morgonen läste jag Psaltaren 27. Läste så sakta att orden hann sjunka in. Rätt ofta använder jag psalmerna som en bön. Gör dem till en bön. Byter ut en del ord så att sammanhanget blir mitt eget. Min vardag, min familjs vardag. Den här dagens psalm handlar…
I "livslådan" finns en del skräp. Lite bråte som bara fått ligga kvar. Sånt som jag tänkt är glömt men som ligger där dolt under täcket av alla år som gått. Ibland blänker de till. Minnesbilderna. Framlockade av nånting som påminner. Sen kommer jag ihåg hur det kändes. Inser att…
Just när jag öppnade dörren och gick in i hallen så hörde jag som en versrad inom mej. ” Jag omsluter dej på alla sidor, och jag bär dej i min hand ”. Orden sjöng inom mej igen och igen en stund. Det var som några veckors bördor lyftes bort.…
Nu tjatar jag om bilderna igen......men att få del av bilder från min uppväxt är lite som att ha fått tillbaka bitar och fragment. Kvitton för att kunna knyta ihop minnen och känslor. De har verifierat känslan av en solig och lycklig barndom. För det är så jag minns den.…