”Herren ska leda dej, han mättar dej i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.”
Jesaja 58:11
Så många gånger hittar jag tillbaka till Jesaja och den här underbara versen. Den känns som ett löfte till mej. Ett löfte om nånting så stort. En vattenrik trädgård. När jag känns frusen och sliten och långt borta från Gud är den här versen som ett stänk från en frisk källa, ett vatten som tvättar bort negativa tankar och ger mej hopp. Gud vill ge mej det bästa om jag vänder mej mot honom och lyssnar på det han vill säja mej.
På bilden här uppe ser du en balja, kvarglömd vid kanten av åkern. Det är tidig morgon och solen har börjat leta sej upp över björktopparna. På det tunna skira gräsen sitter miljoner daggdroppar, miljoner, miljoner. Och när solstrålarna faller mot dem glänser de som diamanter. Som tusentals små solar, ljuskällor , som för vidare solljuset. I sej själva kan inte daggdropparna lysa, men när solen får träffa dem blir effekten fantastisk. De har fått förutsättningar för att kunna reflektera ljus, de är formade såna.
Och när jag står där och ser alla glänsande droppar så kommer kören ”Villigt kommer Ditt folk, när du samlar din här, liksom daggen kommer ur morgonrodnaden” i mitt huvud och Gud påminner om att jag kan få vara en daggdroppe som reflekterar nånting från himlen i min vardag. Tanken är överväldigande och jag blir stående och bara begrundar. En lysande daggdroppe tillsammans med tusen, kanske miljoner andra kvinnor och män och barn som upptäckt vem Jesus är och lärt känna honom.
