Snart brer den ut sej. Stillheten. Naturen går in för vintervila. Och vi kurar ihop oss i väntan på ljuset som kommer tillbaka nån gång fram mot mars.
Man landar så sakta efter sommaren hoppfulla ljusa dagar och höstens arbete med alla förberedelserna som ska göras innan snön kommer.
Hand i hand med stillheten går tiden. Jag kan ibland tycka att jag har hur mycket av tiden som helst. Tidsmiljonär. Jag rår själv min dag och styr över innehållet. Ändå vet man egentligen ingenting med säkerhet. Inte ens om dagen som kommer i morgon. Den kanske inte är min. Den här dagen kan ju faktiskt vara den sista. Här i jordelivet. Det säger man ibland i samtalen med andra. Men lika snabbt skakar man av sej orden och är tillbaka i planerandet med att fylla många många år med innehåll. Men vi har inga löften att det blir så. Inga garantier. Så det gäller väl att förvalta tiden. Använda den på ett bra sätt. Det där vet vi också. Innerligt väl. Det är välbekant traggel. Saker vi säger och försöker låta kloka. Saker jag säger och faktiskt menar. Men samtidigt blir jag ibland överväldigad av allt brus omkring mej och dras med i den här ”jakten” i tillvaron. Hinna göra. ”Måste ha”. Jag låter uppmärksamheten falla på det där som jag vid närmare eftertanke känner är bara utfyllnad. Halkar ikull, tills jag inser att jag gör en massa onödiga saker faktiskt. Men jag jobbar på saken. Försöker. För även om jag lever ”här och nu” i en vardag tillsammans med nära och kära så finns det evighetsperspektiv. Inte bara världen som jag ser den utanför fönstret. Det finns ett Gudsrike. Det finns ett evangelium. Det finns ett hopp för precis alla. Finns ett ord som kan kännas svårbegripligt, kanske till och med omodernt men som är högst aktuellt- nåd. Det finns ett nytt liv som behöver vårdas. Därför behöver jag vaksamt prioritera. Ha blicken klar.
Så jag söker mej till bönesamlingarna. Läser Gudsordet. Försöker låta orden sjunka in. Försöker få bilden klar hur Gud tänker. Se hans sätt att ”arbeta”. Se hur man kan överföra de mångtusenåriga berättelserna från Bibeln till dagens vardagsliv. Omfatta direktiven, de gudomliga principerna från Gud. Gud som är densamme genom alla tider. Följaktligen är hans lagar/bud/ordningar också desamma. Inse att Gud har sin tid. Han för skeenden framåt utifrån sin tid. Jag ber att den Helige Ande ska lysa in och hjälpa mej förstå. Hjälpa mej hålla fast tryggheten i att de uttalade orden är av evighet. Göra det i alla väder. Under alla omständigheter och skeenden. Hålla fast. Vid det som är viktigt i ett evighetsperspektiv. Vill låta Gud påverka min vardag, förändra dess innehåll.
eliqu 2020 i september