Som jag sagt flera gånger, så är jag i Bråttomlandet med en del livsfrågor. Tycker Gud ska svara snabbt och okomplicerat och visa vägen. Visa vägen precis som Ordet lovar att han ska göra. Jag vill att Gud ska svara med glasklara direktiv så jag slipper onödig oro och en kamp som tär på tålamodet ibland.
Gud är inte helt tyst. Han finns med på vandringen . Men ändå lite för tyst när det gäller några för mej viktiga frågor för att jag ska känna mej fri från stress. Stressen över att inte säkert veta och sen utifrån det kanske fatta fel beslut för att jag inte orkar vänta. I grund och botten är jag ganska tålmodig och vet att det ”lönar sej”. Men nu när jag känner mej ganska slutkörd finns inte alltid rätta orken att invänta Gud.
Idag när jag hade läst texterna som finns angivna i min bok ”Daily bread” bad jag en stund. Det är en av dagens viktiga stunder. Lasta av sej och fylla på. Hjärtats samtal med Herren. Det är en ”upp och ner-rörelse. ” för mej. Bönerna stiger upp till Fadern och där tas de emot och ger honom ”materialet” till att skicka oss bönesvar. Böner som är i samklang med och respekt för Gud. I samklang med hans planer och vilja när det gäller skapelsen. Böner som rör mina behov men även, och kanske allra helst, de som går utanför min behovskrets och vill verka för Guds rikes utbredande här i tiden. Böner som bara tackar Gud för den han är och vad han betyder för mej. Böner där jag lyssnar. Anden ger oss tankar vad som är viktigt att ta med när vi stillar oss i bön. Gud hör och antecknar i sin bok och ger bönesvar i sin tid. Upp och ner som en livspump. Ett flöde. Strömmar av liv. Så fick jag tanken att i dag skulle jag ta ett dagens mannakorn. Det gör jag verkligen inte ofta men nu behövde jag ett eget ord. Ett ord till mej. Och det som gavs mej var så självklart självklart mitt att jag både måste le och skämmas lite. Job 35:14
SFB 15
”Även när du säger att du inte ser honom ligger din sak inför honom, och du bör vänta på honom.
Kärnbiblen
”Helt säkert, även om du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom”
Ett ord att verkligen ägna tid att reflektera över. Och jag kände att jag nog kunde ställa ner den tunga påse där jag krampaktigt burit frågor om boende och plats att bo på och nu får Herren visa mej när tid är inne. Han kommer att göra det. Han har ju det stora perspektivet. Uthållighet, hopp och tro!
ethel 20230321