Josafat

Att läsa Bibeln tycker jag ibland är som när man i skolan (för väldigt länge sen) gjorde en del prov. Prov som skulle rättas genom att man la en skiva med hål på över svaren man kryssat i och så fick man se om man hade gjort rätt. Hade man gjort rätt så syntes krysset, annars inte.  Nu menar jag inte att jag rättar mitt liv efter Bibeln på det sättet utan mer att jag tycker att man kan lägga texterna och berättelserna från Bibeln över den här dagen, över nuet, över den här måndagseftermiddan. Lägga dem över och leta efter paralleller och likheter.  Hur har min dag sett ut. Vad har jag mött? Hur såg Marias dag ut? Vad hände när Elisa mötte änkan som trodde hon skulle måsta lämna sitt hem för att hon inte kunde betala sina skulder? Visst är vi människor ganska lika genom århundradena?  I det vi är med om och hur vi tänker? Kärlek, ilska, dålig självkänsla, godhet, omtänksamhet, avundsjuka, längtan, sorg, oro, tjurighet , egensinne, välvilja, göra eller inte göra…..  Jag kan ganska väl känna igen mej och se likheterna mellan vardagen för dem jag läser om och min. Mellan mina tankar och deras tankar. Min längtan och deras längtan. Davids vånda och ensamhetskänsla och min egen. Davids lycka över att få uppleva Guds närvaro och min egen.  Deras kamp/val när det gällde att göra vad Gud ville och min.  Känna igen balansgången mellan att varje dag försöka följa Jesus så gott man kan och att samtidigt  klara  att handskas med ”världen” som på sitt vis slukar mej med allt sitt mediabrus, ständiga förändringar och nya sätt att tänka i den outtröttlig jakten efter nånting mera. Så mycket luckras upp hela tiden och normer och regler blir förändrade. Ibland känner jag att jag orkar inte hänga med.  Det känns mer angeläget hitta stabilitet.

Nu några dagar har jag läst om Josafat i Krönikeböckerna. Flera kapitel. Kapitel som man kan läsa och begrunda mer än en gång.  Läs gärna i Bibeln och se orden. Andra Krönikeboken kapitel 17 till och med 20. Helt kort handlar det om :

Josafat som blir kung efter sin  far.
Han ville verkligen leva för Gud och skaffade bort avgudar och asherapålar
Gud var med honom och det visar texterna på flera ställen
Josafat var stolt över att han gick Herrens vägar
Men
Han ingick en mindre bra allians med Ahab. Han tillät sin son gifta sej med Ahabs dotter
Gud ogillade detta
Ahab ville Josafat skulle gå ut i krig tillsammans med honom
Josafat sa ja. ”Jag som du och mitt folk som ditt folk” svarade han Ahab
Men Josafat ville rådfråga Gud innan de drog ut i krig
Han ville inte lyssna till Ahabs falska profeter utan till en Herrens profet
Profeten Mika tillkallades. Han sa att det skulle gå illa för dem. Men Ahab,
som inte tyckte om Mika för han profeterade oftast olycka, bestämde att de skulle kriga ändå
Det höll på att gå illa för Josafat. Omringad av fiender ropade han till Herren och blev räddad
Ahab däremot sårades av en slumpmässigt avlossad pil och dog innan
kvällen
När Josafat återkom till Jerusalem blev han ifrågasatt av Jehu
för att han hade gett sej i lag med Ahab som hatade Herren
Josafat lyssnade och han ”förde sitt folk tillbaka till Gud”.
Men snart hotade moabiterna och ammoniterna Josafat med krig
Han vände sej till Herren och bad om hjälp för han visste att ingen annan än Gud hade makten att gripa in och vara med dem och bevara dem i nödens stund. Hela folket fastade och bad.
Inför fiendernas anfall fick Josafat och hans folk en hälsning från Gud att striden inte var deras utan Guds. De skulle bara stiga fram och bli stilla, och så skulle de få se Guds frälsning.
Josafat satte en grupp sångare framför sin här. Sångare som sjöng och lovade Herren
Och Gud grep in, fiendehären utsattes för ett anfall bakifrån som gjorde att
de började angripa varann istället för Josafat och så utplånade de varann
Så gav Gud Josafat och hans folk ro i landet. Lugn på alla sidor
Här kunde det ha slutat
Men Josafat ingick lite senare ytterligare en oövertänkt överenskommelse. Då med Ahasja, en ogudaktig kung.
De skulle bygga skepp som skulle gå till Tarsis
Gud stödde inte heller detta så företaget gick om intet och skeppen sjönk

Om jag lägger den här texten om Josafat över mitt liv hur kan det då se ut? Jag tycker bilden blir hyfsat tydlig. Tro, god vilja och övertygelse,  kontra tillfällen av obalans, obetänksamhet och skadliga/dåliga allianser. Är det inte så det kan se ut? Är det inte så vissa vägsträckor kan bli?  Josafat vände sej i de flesta lägen till Gud. Ibland blev det ändå helt galet. Kanske kom välgång, slentrian eller  impulsivitet in och fick styra. Lite för mycket. Fast Josafat höll sej ändå i grunden till Gud , trots att han vid ett par tillfällen gjorde ganska vidlyftiga avsteg från det han visste var Guds vilja. Den första alliansen som Gud inte ställde sej bakom  gällde ett giftermål. Tillåtelse att  Josafats son skulle få gifta sej med Ahabs dotter. Ganska mänsklig sak.  Ett giftermål är väl nånting fint? Nånting gott.  Nånting bra.  Kan hända Joafat blev bländad av ev fördelar med sonens äktenskap. Såg han en möjlighet att skapa sej mer makt? En säkerhet inför framtiden. En stark allierad. Jag kan bara gissa vad som styrde hans val. Nästa förbund gällde en affärsöverenskommelse.  Josafat och Ahasja skulle bygga skepp tillsammans. I det projektet såg Josafat säkert också fördelar som kan ha lurat omdömet eller tilltalat egot. Överenskommelsen kan ha gett ekonomiska fördelar.  Samarbetet skulle säkert gynna deras maktposition.  Trodde Josafat i båda de här fallen att Gud kunde se på hans förbund med blida ögon för att tanken i grunden var god? Tanken var ”ofarlig” och skulle inte störa Guds planer. Eller kunde det vara så att Josafat ville ha en ”egen liten verksamhet” vid sidan om. En flisa av nånting eget att styra över, han var ju trots allt kung.

I mitt liv kan jag inte ingå några ”stora” förbund som det Josafat gjorde. Men visst kan jag ” göra gemensam sak med”. Kan ha felaktiga förhållningssätt. En för godtycklig acceptans.  Jag kan ge mej in i sånt som påverkar min och andras tillvaro på ett sätt jag inte kunde förutse för jag hade hoppats på nåt annat.  Jag kan också vända på det, tänka att det handlar om att jag låter bli att välja bort. Avstå från det där Gud i Ordet visar att han ogillar/avråder från för han vet att det skadar. Jag kan faktiskt själv välja att öppna upp för påverkan från det som på olika sätt låser fast mej och hindrar min Gudsrelation.  Jag kan tillåta mej befinna mej i sammanhang där jag av olika skäl låter bli att stå för min Gudstro.  Jag ”anpassar mej” istället. Lurad att tro att det är till fördel. Smälta in får gå före tydlighet.  Nu går jag inte och funderar på allt som kan bli fel hela tiden. Eller menar att livet med Gud är mera svårt än välsignat. Men utifrån vad Bibeln säger och det jag läser om Josafat kan jag tänka att det finns skäl att vara observant.  Vaken och medveten. För Livet pågår. Gudsrelationen är färskvara. En planta att vårda och sköta så den får växa sej stark. Ambitionen är att hålla relationen ”aktuell” och levande, men ibland kan jag verkligen känna mej för lite rustad när det plötsligt händer nåt som ruskar om  mej. Då kan det svaja och jag kryper in i skalet och blir högst mänskligt och sårbar och ”glömmer” allt jag har i Herren och löftena och tappar hoppet. För stunden. Ändå tror jag inte att kristiderna är de tider när jag lättast kan vara ”slarvig” med mina handlingar och beslut. Likna Josafat. Mer troligt händer det under perioder när allt går sin gilla gång. Då det flyter på och allt är som bra. När man är avslappnad och tillbakalutad och kanske mera tillgänglig för div ”erbjudanden”/lockelser som man verkligen borde avstå ifrån. Tillfällen när jag inte har riktigt klara ögon.
Om jag då till slut sammanfattar det jag läst om Josafat så tycker jag att det är både trösterikt och samtidigt en varning. Det jag läser visar att det är inte kört. Det kanske kostar men det är inte kört. Och i andra änden läser jag – var vaksam ! Det är lätt att snurra in sej i obekväma lojaliteter som tar mer än de ger. Josafat hade kunnat göra andra val i vissa lägen.

Valen vi gör kan forma oss, lära oss, hindra oss, förbereda oss,
få oss tappa taget , få oss växa djupare in i tron
bli den tunga ryggsäcken vi bär på eller vår styrka
Herren övergav aldrig Josafat.

ethel i okt 2020

Lämna en kommentar