En helt vanlig dag för ganska många år sen. En dag som var ganska lik alla andra satt jag vid köksbordet i huset där jag bodde då. Jag minns inte vad jag gjorde. Kanske drack jag en kopp kaffe. Kanske hade vi nyss ätit lunch. Kanske. De två större barnen var i skolan. De två mindre ute och lekte. Men så hände nåt märkligt. För mej i alla fall. Jag fick en text i huvudet. Och inte bara en text utan en melodi också. Det bara flöt fram. Rad efter rad. Jag förstod att det här måste jag skriva ner direkt för jag kommer inte att kunna minnas annars. Jag hämtade snabbt papper och penna från köksbänken och skrev ner texten allt eftersom orden kom strömmande.
Det var en lovsång. En lovsång. Melodin var enkel så det gick lätt att minnas den. Och den passade perfekt till orden. När det här hände hade jag varit en kristen i bara ett par år. Eller frälst, räddad. Jag hade vänt om. Vänt mej rätt i förhållande till Gud. Min tro var så omedelbar, så öppen om jag så säger. Jag hade fått uppleva en djup förändring när jag sa mitt ja till Jesus. Så djup. Men när jag på mötet den där torsdagskvällen på senhösten och bad efter pastorn Gustaf inne i kapellet. Bad bönen med de ord som Gustaf sa före mej. Bad efter, för jag hade inga egna böneord. Visste inte hur jag skulle säja, den gången då kände jag bara förvirring. Tyckte att inget av det jag hade förväntat mej skulle hända hände. Alla andra var glada och jag var bara full av frågor. Men, visst hade nånting hänt för när jag kom ut på kapellbacken, helt ensam i mörkret under stjärnhimlen, då lossnade en kork och hela min varelse fylldes av en sån enorm glädje att det går inte förklara. Det bara bubblade inombords. Glädje, glädje och befrielse. Den natten sov jag inte många timmar för det var helt enkelt omöjligt.
Utan hans kärlek, vad vore jag då Utan hans närhet, hans frid Ensam i världen jag då finge stå Vilsen osäker alltid Jesus han ger mej en mening med allt Förklaring på mina problem Modet att leva när det blir svårt Hopp om ett evigt hem Inget är större än tjäna min Gud Vara i hans viljas lag Veta han leder, och jämnar min stig Vänder natt till dag
Jag vågade visa texten och melodin som jag sjungit in på band för Josef som var äldstebroder i församlingen och även den som ansvarade för att spela och för kören. Min käraste broder Josef som var en av dem som med mild hand hjälpte mej på mina stapplande steg där i början. Han skrev ner noter och så fick kören lära sej sången och då och då sjöng vi den på nån gudstjänst. Texten ligger inlagd i min gamla bibel, 1917-års, som jag tillsist bytt ut mot Folkbibeln och Handbok för Livet. En märklig upplevelse mitt i vardagen var det. Ett Gudsmöte vid köksbordet.