Det är idag jag borde sitta på Fjället. På toppen. Nära Himlen. En bit ovanför ”klingerriset” som stör möjligheten att se helheten och få överblick. Jag borde sitta där i stillheten tills friden tar över och jag har styrkan att gå ner till verkligheten igen. Fast riktigt så farlig är den inte. Verkligheten. Inte så att jag behöver fly. Men jag behöver stanna till. Ta ut riktningen.
Det är idag jag behöver sitta på Fjället. Där luften är hög. Där evigheten är nära. Där tystnaden lossar upp knutar och Guds Helige Ande kan nå mej. Han kan nå mej vid köksbordet också. Och när jag sitter i den Blå fåtöljen. Men i dag behöver jag verkligen göra som man kan läsa i om Bibeln – gå upp på Berget och möta levande Gud för att sen gå ner och leva i vardagen bättre rustad. Säkrare på vägen. Tryggare med besluten. Och med en påfyllning av vetskapen om Guds närvaro i det som händer. Omständigheterna, passagen på livsresan, kan jag inte alltid påverka, men jag kan välja att lita på Herrens närvaro och att han går med mej framåt på vägen. I min tilltro till Honom byggs det upp nånting starkare. Genom att läsa Bibelordet och umgås med Gud i bön skapas ett skydd. Läggs en stadig mur. Och innerst kan jag känna att vad som än händer så behöver jag aldrig vara ”rädd”. Tacksamhet och tilltro ”spelar sin ljusa ton” inombords fastän det stormar då och då. Den spelar även om dimman ibland tätnar. Jag hör tonen om jag lyssnar fastän jag som människa kan känna mej inträngd i ett hörn och snärjd av omständigheter. När man är i ”lita-på-passagen” gäller det att hålla ut. Skulle Gud vara ”tyst” ibland betyder det inte att jag är övergiven och att han lämnat mej. Kanske är det så att det är nu jag behöver lära mej nåt. Upptäcka och röja spindelväv eller rost från vår relation. Välja bort eller välja rätt. Kanske är det nu kanterna ska slipas mjukare och jag ska formas ännu lite mer till den människa Gud tänkt att jag så småningom ska bli. Steg för steg. En process över tid. Vad vill han säja mej idag? Vad är det jag behöver höra? Stilla kommer tanken, orden. Stilla kommer friden och så vet jag att klippan är där under mej.
I dag
vill jag sitta på Fjället
i den höga luften
så att hjärtats suckar kan stiga
raka vägen upp till Gud
han som håller allt i sin hand
i Evighet
Ethel i september 2021