Livsvägen  går ju verkligen över toppar, genom lugnare partier och längs sträckor där det tar ordentligt på krafterna.  Den  går även genom tider då man kan bära ett stort varför. Inte riktigt fatta skeenden och bära många blandade tankar. Kanske inte riktigt orka med. När man är mitt på en slitsam sträcka kan man känna sej ensam och näst intill isolerad från Gud och hans närvaro och stöd. Isolerad på så sätt att man slår en missmodets mur omkring sej, går omedvetet in i sej själv och sitt eget och ägnar tid åt att ”värna om” omöjlighetstanken och ensamhetskänslan. Isolerad för man lyfter inte blicken utan tittar ner på fötterna och den allra närmaste halvmetern av vägen framför. Eller , kanske ännu värre, tittar bakåt och längtar till det som varit. Till det som var bra och gott när man fick vara på höjderna. Och så glömmer man bort det man så väl vet, att det finns så mycket mer i beredskap. Man är bara inte där ännu. En förändring kan en sån gång tyckas vara väldigt avlägsen. Det kan till och med kännas enklare att fortsätta se bakåt. Ibland lockar det faktiskt att rätt och slätt slå sej ner på en sten och ägna sej åt att ”minnas”. Det, kan kännas enklare än att använda kartan och kompassen för att hålla riktningen och komma framåt mot det mål som man satt ut för och så gärna vill nå.
Nu ett tag har Gud påmint om att han kan göra något nytt. Han säger det med ett utropstecken efter! Han säger ” märker ni det inte redan”? Gud kan förändra situationer. Rakt av. Han är inte beroende av några mänskliga villkor. Han kan bort skadliga tankar som binder fast oss i ett förflutet. Det där som kanske blev en aning galet. Det där som man kan känna, att det här blir jag aldrig av med. Saker som kan bli ett hinder i gemenskapen med honom som Är. Gud vill befria oss från den ”Hacke Hackspett” som pickar oss på axeln och försöker förstöra. Han kan ta bort rädslor och lasta av bördor. Han påminner om att det förbund han slutit kommer han inte att bryta om vi är ödmjuka och respekterar hans ord. Gud finns med i snårskogen och i uppförsbackar. I skuggiga partier och utefter den knaggliga stigen. Han försöker säja att snart ska vi få se nya vyer som är oändliga. Det mörka skogspartiet kommer att ta slut. Gud kan ge kraft att klara den tunga stigningen. Ge öron som hör och uppfattar ledning och tilltal. Ögon som hittar till vattnen. Och som upptäcker stigen ut ur det täta björkriset när allt ser ut som ett ogenomträngligt virrvarr.  Gud finns där.

eliqu i augusti 2020