Ske Guds vilja…Så ber vi. Så har Jesus lärt oss att vi ska be. Så enkel bön. Med en enorm innebörd. Om vi bara kan vänta på Gud. Låta Gud vara den som styr. Gud, och inte jag. Jag, som kanske låter den situation jag befinner mej i förvirra mej och så får det mej att agera på ett sätt som bara komplicerar.
Vi ställs hela tiden inför beslut. Små och stora. Beslut som vi kanske tänker är obetydliga. Val som påverkar livet i ena eller andra riktningen och som hänger ihop med hur skeenden kan bli i familjen, på jobbet, eller i kyrkan för att nämna några. Det handlar om tillvaron rätt och slätt, min eller din. Mina beslut är sällan fristående och bara min egen angelägenhet. Ur det perspektivet blir valen egentligen väldigt viktiga. Många av dem i alla fall.
När jag läser i Bibeln tycker jag mej se en röd tråd. Genom alla texterna. Gud har en tydlig ordning. Den gäller och fungerar genom tiden. Han uttalar gång på gång hur han tänkt att allt ska vara och fungera. Ger oss en handlingsplan. Och jag tänker att det där med att fråga Gud, söka i Gudsordet. Läsa och begrunda texterna. Det blir ett ankare eller den ”tyngd inom mej” som hjälper mej att hålla balansen i min tillvaro. I texterna kan jag se hur Gud önskar det ska se ut i vår relation till familjen / medmänniskorna. I Samhällslivet. Och så klart i relationen till honom själv. Han talar dessutom tydligt om vad konsekvenserna av att inte lyssna till honom kan bli. Konsekvenserna av att vi går våra egna vägar och skapar egna regler vilket sällan blir så bra. Nånstans kommer man till en brytpunkt där det visar sej. Men hela tiden står Gud där. Han söker vår uppmärksamhet igen och igen. Han överger oss inte. Och det han säger är att trots vi väljer gå våra egna vägar, fast vi flyr och söker efter ”lycka och mening” överallt utom hos Gud så går allt ställa till rätta och lägga bakom sej. Det går om vi väljer att göra en aktiv handling. Gör vår del i att knyta ihop relationen med Gud igen. ”Ödmjuka er” säger Gud, ”och vänd tillbaka från era onda vägar.” Då finns han där och ser och hör oss. Det onda låter hårt. Synd kanske ännu hårdare. Vi pratar inte gärna om synd i Sverige i dag. Och det är lätt att tänka att jag har inte gjort nåt ont. Men om jag tänker i perspektivet – vad gör jag som kan skada. Skada, såra eller förstöra för människor som jag möter på livsvägen. Skada mej själv och bryta kontakten med Gud. Och hoppsan, plötsligt kommer det helt nära. Kanske inte underligt då att man med åren blivit en aning trasig, en person med ett och annat ärr i själen då. En människa som innerst inne känner att ”jag har inte hamnat rätt i livet”. Som bär på lite tomhet, inte har så stort hopp, som känner rådlöshet och kanske har sömnlösa nätter då och då. Den röda tråden är en vägvisare som vi behöver.
När vi ärligt ber ”ske din vilja” har vi ändå rätt ofta lätt att rodda i de små angelägenheterna själv efter eget huvud och tänka att jag överlåter de lite större mer övergripande åt Gud. Och så får han ta hand krissituationerna förstås där vi står maktlösa. Men för dej /mej som har en tro, eller dej som längtar efter den, så tänker jag att Gud vill vara med i de små sammanhangen, i vardagsbesluten, i det som händer en vanlig måndag på förmiddan strax efter lunch. Han vill ha hand om och vara delaktig i byggandet av helheten. Att hans vilja får ske i alla de olika perspektiven.
Att skymtar av Guds rike och härlighet får nå ut till dej/mej och förhoppningsvis även ut till vår omgivning. Grannen, släkten, vänner, tanten på bussen, den lite ytligt bekanta… Att det kan nå ut genom att vi har omtanke om. Genom att jag ser dej och du ser mej. Genom att vi har tid att lyssna på den som behöver få prata om sina funderingar. Genom att jag/du ger nån en påse bullar eller några liter lingon. Eller kanske genom att berätta om ett bönesvar och inge hopp. I vardagen strös möjligheter ut.”Ske din vilja”. Vår förebild kan vara Jesus själv. Han stod rak, var trygg i vem han var och anpassade sej inte för att smälta in. Så skapade han en bild av trovärdighet. Han ägnade mycket tid åt att be, att lyssna till Gud. Fråga efter vad Gud ville. Och han brydde sej om medmänniskorna, alla. Gjorde inte skillnad. Han hade tid att stanna upp och se kvinnor och män och barn, intresserade sej för deras liv och aktuella behov. Många gånger i ett individperspektiv. Han deltog i samhällslivet på så sätt att han fanns där människorna fanns. Han frågade efter Guds vilja och levde efter den. Så förde han ut en bit av Guds rike till de som tog emot honom. Trodde….
